Visst finns det alltid folk som säger “aah, men allt har ju sin charm” när de inte riktigt ids säga någonting ansträngande eller förklarande eller riktigt bry sig… Eller ja det kan alltid vara en bra sak att säga om det itne finns så mycket att lägga till. men iaf… om allt nu har sin charm, hur menar nu folk?
Just nu så är jag grymt pissnödig!… hmm, okej kanske borde be er som inte kan acceptera oseriösa bloggar med kanske någon seriös lite fling att sluta här. Men iaf om jag nu är jävligt pissnödig, och antal liter räknas som charm. Det betyder i sin tur att jag blir helt charmlös eller att allt magiskt försvinner om jag går och pissar. Yeah? Det blir ju ett dilemma som man inte riktigt vill möta i verkligheten. “ringa andersson” eller extrem smärta-men stolt sådan. Vad betyder egentligen det här med att allt har sin charm? På samma sätt som att allt kanske har ett slut? eller att allt har en mening? Hm, det där med att allt har ett slut är ju ganska logiskt.. allt tar ju slut och det där med att allt har en mening det är ju bara en fin detalj man lägger i för att saker ska verkga meningsfulla och för att man ska tro att allt har ett samband. Lite sådär knyta ihop alla trådarna li livet så att det ser bra ut för den som lever det. Falska trygghet kanske man ska kalla det? Det är vad jag kallar det. Så det här med att allt har sin charm… jaah. Det låter som en annan verson på det här med att saker har en mening. För att låtsas att allt inte är så hemskt eller att låtsas som att någonting inte är ett problem så får allt “sin charm”… Det här med att bilar går sönder, det har ju sin charm. Jag menar… jag bryr mig inte ens om att bilar går sönder. för det är det de gör!  Hallå?! Helt meningslösa uttryck som man överanvänder hela tiden. Haha.
Fint väder dåligt att slösa bort en fin dag som den här på att skriva blogg.
Men det här med att skriva meningslösa bloggar har ju också sin charm!

Visst är det väl alltid lite mysigt med regn på sommaren? Va? lite sådär… mmh, mysigt. Man kan känna sig sådär säker när man sitter inne och bara vara varm…. t.ex. som när jag knatade hem för några dagar sen. då kom det ett ösregn… det var hällde ner.. Visst skulle jag ha varit glad om jag var inne då? För när jag kom fram så vägde mina kläder 4 gånger så mkt som de gjort tidigare och jag frös som en hund. Som sagt, hade jag inte varit glad om jag satt hemma då istället? Jopp, men bara för att jag vetat att jag inte skulel bli blöt. Yeayh!

Äntligen så är man då hemma. Hemma i det stora gällivare. Dock så kan jag inte påstå att jag saknat platsen i sig, det kan nog inte många säga. Men ens vänner har man nog allt saknat en del, samt ens egna säng och ens egen Petra.

Trippen ner till Kungsör var mycket trevlig och inte det minsta misslyckad, förutom pappa som “testade” om filmkameran flöt. Den gjorde inte det. Men ut över det så var allt bra. Trevligt folk, skapligt väder och en mysig miljö, precis som en semester ska vara.

Jag hade en mycket fin Telecaster att leka med om jag fick tråkigt där nere. mmmh, fina grejer. Ska inte klaga på min gitarr men det är faktist ganska ofta som man bara önskar att man kunde få en ny, eller en till. Men i slutet så inser man att det inte hade varit så kul. För ibladn blir det här med gitarrer som ett förhållande. Haha låter ju lite perverst men jag har en förklaring. En gitarr man har som man gillar lär man ju sig att spela på, man lär sig hur den funkar och vet hur den låter och passar till. Samtidigt som man vänjer sig vid halsen och tyngden och känslan man får om man kombinerar sound med hur det känns att spela på den, vikt och halskänsla. När man får för sig att vela köpa någonting nytt så är man jävligt taggad men i slutet så slår det en att det kommer kännas så ovanligt att lära sig känna igen en annan gitarr.. Iofs, så är det skönt att kunna växla från gång till gång. Lite olika sound passar ju till andra låtar. Men om man inte ids finsmaka utan bara gör det så funkar det lika bra med samma gitarr, för mig
Iofs jag har ju två elgitarrer men kan alltid vara bra och ha en reserv, and so on. Blahablahablaha.. Jag är inte så oskyldg iofs. Var nära att köpa en ny gitarr.. tänkte köpa en, aah ni förstår ändå inte.. Men iaf blev övertalad till att uppdatera min gitarr istället, och ja, det var redan tidigare ett utav alternativen. Resultatet? om några månader ser vi. aah

aaah! Det här med 18 års kalas är intressanta, några stycken har man fått uppleve, ja. men måste säga att dem jag inte upplevet verkar vara dem som varit mest intressanta. Ja men visst hade jag vela se folk som springer runt askalas och säger “nej jag är inte full” istället för att njuta utav sälskapet utav riktiga vänner? För de senaste månaderna har man ju fått ganska klart för sig vad som egentligen gäller. Antingen är den bristen på barnslighet eller så är det bara på grund utav allt för många 18 års kalas… Men man märker att det finns fina människor överallt och att alla är värda att ta hand om. Medans det finns dem som samlar på sig vänner som är väldigt bra att ha….ett tag, tills de antingen blir ointressanta eller när deti tne finns någonting mer att hämta där ifrån. Visst många skulle säga “så kan det gå” eller “så är livet”… Jag skulle säga att det må vara så men mycket kan tvingas fram och mycket kan jobbas till verklighet.. Men hur verkligt är det? Om man anstränger sig till en vänskap för att kunna få framtida fördeler är det verkligen så jävla starkt gjort? Hmm, nej jag föredrar dem 18 års kalas där vi sitter och är sociala och vänner. Kan kunna prata och bara göra det vi alltid gör, framför det att tvinga fram leenden för någonting man.. man inte vet vad det är^o) Man blir förvirrad.. Irriterad.. och sen så ska jag ta och spela lite starwars.. mmh, den perfekta löstningen på allt

There is only 10 types of people, those who understad binary and those who don’t
Det var en bra summering på bloggen. Hell Yeah!

And last but not least, can Aaron Griffin lift a car?
-Yes He can!
Till alla Arch Linux-fans=)

Frank Zappa sa en gång att universum bestod utav idioti och det var därför idioti var universums byggsten. Han sa iaf någonting I den stilen. Vad har han grundat det på? Jag vet inte men på något höger så stämmer det.

Vi människor lägger ner mycket tid på saker och ting som bara är helt oviktiga medans andra får för sig att lägga ner tid på saker som verkar viktigare men fortfarandre är meningslösa, men på ett annat sätt. Meningslösa på det sättet att de lägger ner så mycket energi på att jämnföra, försöka joddla fram lösniingar och helt enkelt veta för mycket om någonting man inte kan förstå sig på. Jag tror inte på det här med psykologer som ska kunna lösa ens livsproblem. Jag tror mer de bara öppnar ens sinne för möjligheter… Men vissa tar det där lite för allvarligt, det här med att lösa problem. Det är en sak att kanske stå som vän, och det är en helt annan sak om man gör det utav ett syfte. Men ibland så försvinner det där syftet och anledningen… eller kanske inte försvinner utan man helt enkelt glömmer att man inte behöver, eller bara kan lägga sig I saker på ett sånt där moget sätt… samtidigt så gör ju alla det, självklart. Vi har ju alla våra stunder då vi känner oss lite sådär superior. När man vet att man kanske har ett litet övertag, för att man har en annan synvinkel och kanske lite erfarenhet om ämnet. Men till slut så blir den där förmågan väldigt… vad ska jag säga..jobbig. Man känner den där “besserviser” personligheten krypa fram.. Både ur sig själv och andra. Men som sagt, alla får ju det där någon gång. Men vissa låter det stanna längre och längre. Till slut så betyder allt de där säger nästan ingenting eftersom att det blir ett jävla malande och nötande om samma saker om och om igen och man känner bara att man vill säga till personer som spårar så mycket att det inte är så jävla enkelt egentligen. Allt är inte svart och vitt bara för att man kanske har en annan synvinkel på det. Man måste tänka själv att det kanske inte är samma sak för personen som man tror att man hjälper… Man kanske hjälper, ja, men det betyder inte att det är så stödjande. Nu kommer vi in på det här jag har jätteproblem med. Med att släppa taget om en person som man bryr sig om som inte klarar av att göra det som de måste och klarar av så länge de bara försöker. Till slut så kommer man till punkten då man måste släppa taget och låta dem gå på egna ben, ja. Logiskt om man tänker efter. Men vad jag vill säga är att.det är inte den sortens personer jag tycker är jobbiga, personligen. Utan personer som går snäppet högre än det där. De bryr sig om personer som har det svårt och de har släppt taget men de är fortfarande för insatta och för brydda om saker som inte rör dem. Samtidigt som de ser saker mer svart och vitt än vad jag kan tänka mig att göra. De tror att lösningen är så enkel… men de kan inte föreställa sig att det är svårare än så… Man kan inte göra jämnföranden som “Jag har kapat av mig handen för 5 år sen och jag har klarat det…” det må vara överdrivet… Men jag försöker bara få fram min poäng här. Man kan inte jämnföra sig själv med någon annan och deras problem jämnte sig själv. Samtidigt som man inte kan se saker svart och vitt bara för att man har en annan synvinkel på det. Det här är ju iofs saker som ALLA gör då och då… Men det finns människor som aldrig riktigt kan släppa det. Det är väl det det här handlar om.. Att kunna släppa allt. Vara neutral då och då. Vilket för den delen är väldigt skönt. Inte för att man är rädd att säga sitt men för att bara få vila sig själv och förstå vad man egentligen håller på med. Nästan som arbetsnarkomaner… Kunna skilja på sitt hem och sin arbetsplats. Samtidigt som man lär sig vad man själv vill säga. Lite eftertanke har aldrig skadat. Man kan inte rädda alla men man måste rädda sig själv. Måste säga att jag kan vara ute efter att hjälpa alla men kan helt klart säga att det finns folk som är värre än mig… och de inser inte ens själva att de gör det på ett nästan värre plan. Ibland känns det som att de söker något att klaga på för att kunna få igång en diskution för att sedan kunna överbevisa dem. Vilket är jobbigt. Jävligt jobbigt, för då är vi tillbaka till det här med att kunna låta saker vara. Det är en sak att låta någon gå på egna ben och det är en annan att låta saker vara. Ur min synnpunkt så kan man finnas som vän när det behövs istället för att vara där och vara rädd att någon ska ramla. Medans andra bara sitter och nästan hoppas på att få säga “vad var det jag sa”. På något sätt så känns det iofs som en hårfin skillnad men egentligen inte. Hela den här “Vad var det jag sa” personligheten kommer mer utav det där med att nästan kicka in någon kommentar om “fan va du har förändrats då?!” för att sedan starta ett halv bråk då för att kunna trampa ner personen. Jag själv I mitt holy quest av att rädda alla går mer ut på att finnas för en vän eller bekant när de väl faller ner på jorden och inser att det är helt sjukt vad skaer gått snett. Jag summerar lite nu. Jag har fått höra att jag inte kan rädda alla men det är ju ganska självklart men samtidigt så jobbar samma personer efter att få klaga på alla tills de verkar komma in på ämnet om hur mycket de måste rycka upp sig. Vilket leder oss till att låta saker vara och att finnas där som en vän.

Alla är ju jävligt olika och ingen kommer ju vara lik den andra. Vilket är det bra I det hela. Det betyder att vi kan alla tro att vi känne varandra hur bra som helst men vi kan lika lätt överraska varandra med att visa en ny sida av oss själva I stort sett varje dag. Kunna bevisa och ta ner dem som verkligen tror att de har svaren på de mesta på jorden genom att på vårat sätt kunna överbevisa dem med att allt inte är så svart och vitt. Dock en så mycket svårare uppgift än att I stort sett överbevisa någon med att det går åt helvete för dem hela tiden istället för att finnas där för att hjälpa dem när det behövs istället.

Jag har alltid varit ute efter att pusha folk till att jobba upp sig…. jag har nästan aldrig överbevisat någon för att få ner dem på jorden. För det är ju trots allt deras liv. Man kan inte förädra folks liv, men man kan få dem att jobba hårdare. När det kanske inte funkar så får man vänta. Men som sagt vissa ger inte upp där. Jag har inte heller alltid gett upp där, men det är ungefär där överbevisningen kommer från “översittarna”. För min del så fortsätter jag bara försöka pusha folk till deras bästa…

Men nu mer så känner jag för att förbli neutral. Det känns som att det är dags. Jag finns ju alltid här för folk. Folk får komma till mig. Det har jag lärt mig, när ska översittarna lära sig sitt? När ska de lära sig att låta saker vara istället för att fiska I dåligt vatten?

Idioti har vi nog alla I oss, vare sig vi vill eller inte.Vi fattar inte varför folk göra sina val, och de personerna I sig förstår oftast inte ens varför vi bryr oss. Det äri nte våran ensak. Så länge det inte skadar någon annan så får man göra vad man vill med sitt liv. Väldigt liberalt… Men fortfarande så lär vi oss aldrig, tyvärr.

Jag var bara tvungen att skriva ner det här för att sen kunna läsa det och antingen bestämma om jag är helt jävla galen eller om jag kanske har lite vett I mig? I vilket fall så känns det som att jag fått säga det jag velat säga väldigt länge. Men jag har bara inte riktigt kunnat säga det. Anledningen är den att jag varit för insatt I allt annat och för lite I mig själv. Att få vara sig själv är ju ändå det bästa. Hur länge ska man behöva bråka med sig själv innan man förstår det? Känns som väldigt länge… Men väldigt befriande när man får loss toppen av isberget.

Nu är det dags för annat viiktigt och roligt, lov har man ju inte varje dag.

Saknar dig petra, bara 9 dagar kvar nu! Älskar dig så mycket <3

//R.S.

Har nu upplevt ännu en marknad, som ajg inte knappt gått på. Äntligen över mmmh! Majs!

Men iaf, det här suger verkligen… Jag saknar min petra och det är SÅ jävla jobbigt att vänta i 2 veckor till…
Iofs, vad ska man göra åt saken? Det finns en sak som verkligen gör att man känner sig frustrerad. Det är att jag ska åka till kungsör på fredag och komma hem lördagen veckan efter…. petra kommer dock hem på onsdagen, samma vecka som jag kommer hem, 4 dagar innnan jag kommer hem. Vilket gör det här mycket mycket mycket värre! Fyyyfan… Meen men men.

Igår var jag till boden med katti, köpte….2 halsdukar och en sjal xD haha.. Varav en utav halsdukarna var från barnavdelningen. Hehe… nåja, nu ska jag ta och njuta av några minuters solsken, händer tydeligen inte så ofta här hemma nå mer…
Kram på er=)
Saknar dig gumman

För..det är ju midsommar Mamma och pappa firar idag sin 20:e brölloppsdag och själv så har jag och min syster misslyckats med att få klart våran present, så den blir någon vecka sen. Gör nog inget. för det är någonting vi aldrig gör så ofta så det blir i vilket fall en grym present! WOHO! Nåja! Ska spendera midsommar med Jesper, svullande och film tror jag. Ska bli skönt att göra enkla saker istället för att jobba. Jag har inte fått sova ut förän… i natt? Har spelat och repat och riggat sen skolan slutat och sen börja jobba direkt, ingen direkt sömn. ASå jag sov till ett idag, härligt Ska bli en bra sommar det här tror jag, jag beställde även min Ipod idag. blev inte 160 gig utan 80, min far och hans förmågor med internetbeställingar fick mig att lessna på att vänta så jag beställde från net on net och tog en 80 gigare, det funkar jättebra tror jag Det är ju iaf 20 tusen låtar på en ungefär Nöjer mig nog me det för jag har inte tålamod att skjuta på det. Behöver min ipod när jag ska jobba xD haha, eller nåt sånt. Nåja, nu blir det iaf att laga frukost, göran och kerstin är på väg iväg så nu är det dags för…

Det jag glömt att nämna är ju att vi nu kommer kunna bli helt bevakade. Hur känns det? Det här måste vara det dummaste som någonsin genomförts. Men det roliga är inte riktigt ännu slut, någon som läst aftonbladet på sistone? Inblandade personers uppgifter har råkat komma upp på internet, woooh

Tjaaaahh

Midnightsun Meet tog plats i Nunis som vanligt och som vanligt mycket trevligt. Blev som sagt att spela med Robban Byström, Myggan, Joel Björkman. VI ÄGDE ALLT OCH ALLA om jag får säga det själv… Nej men för att vara helt seriös så var det kul. Vi fick bra drag och bra tryck och alla älskade oss^o) I slutet hade vi mer publik än vad de “stora” bandet hade. Som för den delen var riktigt bra. Men vi hade jävligt skoj trots de 3 rep vi hade och halvt om halvt improviserade slut. Det var kul och realistiskt. Robban hade en röst som var guld och vi hade kul. Det var bekvämt och lira med “The Cobras” som för den delen inte var Joels idé utan Jo/å(?)nnes… undra om någon förstår mitt försök till att stava rätt på hans namn Hehe. “Första och enda spelningen i norrbotten”… kanske. Vi ska försöka få någon till spelning och om vi får det så ska jag fan försöka peta in någon låt jag skrivit.. för nu är det dags att visa framfötterna. Det börja bli dags. Inga genvägar och inga skumma händelser samt undanflykter. Att spela på ett rullande lastbilsflak som halft om halft är en upplevelse nära döden, om något, ger bra råd. Hur ofta tänker jag så här?

Att tänka på det här har get mig lite “nytt blod” osv. Samt det här med att visa fram fötterna. Det känns nu som att jag borde kunna göra någonting som ger mig någon sorts signatur. Låter halft om halft divigt men om man tänker på det så upptäcker man att det är det man måste göra, spelar nog ingen roll om det handlar om juridik eller musik… get my point? Det man fått uppleva ett bra tag är fulla människor som antingen fått någon konstig fylla där de hört mig spela och kommer fram och ska skaka hand och säga “fan va grym du är … blablalblabla” som Anton skulle säga “you lost me at ‘Hello!’ “. Samt att jag blir less på att min fader ska jobba för att jag ska synas och höras. Det är ju halvt skämmigt och nästan skamligt. Jag måste ju få… förpubba mig, ‘Fjärlislarven’ is the shit. Så det handlar om att jag måste få göra saker själv. Visst det har ju patrik försökt få mig att göra men jag har ju inte direkt haft hjärna nog att fatta det… men det handlar kanske om att jag ska få mogna lite inom mig själv och min musik, mitt jag. Vilket det känns som att jag gjort nu. För det spelar ju ingen roll om vad någon tycker och säger, det är jag som måste KÄNNA mig viktig nog eller känna att jag FÅR göra som jag vill. Vilket kanske är påväg nu. Hell yeah! High five

Jag pratade med Jonas igår, det var kul. Har saknat att snacka med han från och till. Vi har inte haft tid med några sånadär flera-timmar-samtal, eller inte haft någonting att säga. Men igår så var det allmänt snack i en och en halv timma och det kändes som att man fick andas ut efter några månader. Härligt. Dock så väntade jobb idag så jag kunde inte prata längre med tanke på att jag behövde få sömn. Så vad har jag lärt mig idag? Jag har lärt mig att slå in paket som väger 800 kg som består utav 25 solpaneler som kostar X antal tusen…vilket alltid gör mig nervös över om jag kommer paja någonting eller inte. Spelar ingen roll vad fan man gör på sånadär fabriker. Varje jävla del kan paja en liten panel… BLÄH!

Avslutande ord för det här stolta inlägget?… Varje gång jag är stolt så får jag lust att lyssna Bonnie Raitt… Av någon anledning så känns det rätt. Härligt!!! Men iaf, min tanke om att visa mina framfötter ger ganska mycket. Jag menar, det kommer ju helt såga min gard om att stolthet är viktigt. Iofs så har jag inte direkt brytt mig så mkt om min stolhet men mindre och mindre nu, det är ju som lite halft om halft nonsen att behöva behålla sin stolthet. Att vara lite med ödmjuk behöver alla. Jag bad om ursäkt för någonting jag verkligen tvekat på om jag någonsin skulle bett om ursäkt för.. för att jag inte gjort mer fel än andra parten…samt att jag själv inte fått den “rättegång” jag förtjänat. Men iaf… det resulterade i att det säkerligen inte blir något förhör eller någon rättegång. Jag har sänkt mina försvar iaf, vilket gör mig lite mer stolt ändå…. känns fint att växa.

Den 17:e… hmm det är en dag jag alltid kommer fundera över. Den 17:e juni är vekrligen en underlig dag. Jag är faktist inte sarkastisk nu…

Over and out!

Fyra så dagar kvar och sedan kan jag glömma allt jag lärt mig i tvåan. Komma tillbaka till hösten helt nollställd och sen bara gå det där sista året som tydeligen ska vara det allra slappaste och det året som vi i klassen kommer börja hata varandra och sen bara gå ut och kanske stöta på varandra och tycka att det är kul för stunden… Hmm, kommer det verligen sluta så? Neeeeeh… För det är snart sommarlov. Det längsta lovet, lovens alla förebild. Det betyder att vi har jäääävligt mkt tid för oss själva och bara få göra inget i flera veckor! Det finns inget bättre än att inte göra någonting och bara kunna göra vad fan som helst! Det är ju helt klart det bästa.. dock så blir det jääävligt tråkit i slutet och man börjar sakna själva klassen som man oftast är less på i slutet av året på något sätt…. likt förbannat så längtar man tillbaka.  Hehu! Såååååh det man ser fram emot hela året i skolan slutar med att man faktist vill tillbaka till skolan för att sen kunna längta ännu mer? That’s just weird. Men kan inte säga att jag inte längtar fram till torsdag.

Den här veckan kommer ju vara årets klimax på det sättet att tvåan är slut sen får vi en liten morot på det när det blir lite små spel på msm nu till helgen Yay! Under det helt oväntade namnet “The cobras”, det var inte jag! Det var JOel! Men… vill minnas att namnet har något med Jimmy Vaughan att göra.. fy

Nåja, hei

Det här året är i stora drag slut NU. Sista provet idag, det som återstår är rep med klassen inför avslutningen. Det roliga i det här är att det är SÅ jävla skönt att gå ut och ändå veta att jag har noll poäng på nationella provet i matte B, kanske inte noll men jäääävligt lite poäng. Jag var ju beredd på att jag inte skulle klara matte B, jag visste samtidigt att jag skulle få ett IG och att det var lungt. Det räknas som ett betyg på gymnasiet. Men det känns så jävla skönt att jag iaf kommer få ett betyg. Skola är verkligen en stor del av vad som komma skall, men det kommer ju inte göra allt åt mig. Jag måste ju har någon sorts personlighet för att komma någonstans. Efter gårdagens lektioner med örjan och mia så var jag väldigt nöjd och smått bekväm. Jag fick VG i sång, steg 2 och mvg i gitarr steg 3. Mia trodde till och med att jag skulle få högsta betyget i sång som hon delat ut. Hey HOOO Vilket betyder att jag säkerligen börjar på steg 3 nästa år och kompletterar steg två därifrån och får mvg;). Samt att jag fick MVG på steg 1 hihihihih.. Det blir säkerligen steg 3 i gitarr nästa år HIIHIHIHI! Men… nu är det ju bara en hint om vad jag ligger på men… YEAH! Så med tanke på att jag får IG i matte, YEAH det är faktist skönt, och ligger bra till på mina instrument… Jaah^o) Då jävlar. Steg 2-vg i bas dessutom

Haha har suttit och funderat idag. Med tanke på de lediga timmar jag haft. Jag har fan mig själv att skylla för det senaste halvårets misstag och tråkigheter. Men när jag väl insåg det så blev det hela bättre. Jag fick en tillfällig klar bild över exakt vad jag sagt och gjort. Jag måste säga att allt har sitt speciella slut och slutet är nått när vi själva skapar det. ^o) eller något…. NU ska jag snart spela lite gitarr och sen skriva lite engelska för att spika ett högre betyg. Betyg….just när jag besatt av betyg… Nu börjar det spåra.

Även fast det snöar… så ÄR det sommarlov om 2 veckor. liktjävlaförbannatsåskajagfanimigvaragladdentolfte no matter what… MEeeeeen just nu så känner jag mig gråtfärdig, jag är så jävla less. På allt, jag vill bli eremit och bara få inte göra någonting och inte höra någonting och inte behöva tänka eller yttra mig. Jag vill ibland inte ens ha mitt egna liv att ta hand om. Man blir så less på att bara inte kunna göra någonting åt saker och ting. Det känns verkligen som jag syltat in mig i någonting omedvetet och jag kan inte ta mig ut. Vid det här laget vet väl ändå någon vad det här betyder? Jo såna här roliga nätter då man bara ligger och grämer sig och beskyller sig själv för vad man har gjort som är korkat… Man lessnar ganska fort på sig själv vid såna tillfällen. Som sagt låt det ta slut! Bara få sova ordentligt. Bli helt stoneface och bara kunna skita i allt och INTE BEHÖVA ha någonting med något att göra… Bara radera ut lite diverse förflutet och inte behöva ha det på hjärnan. Det går självklarti nte och därför så skriver jag en blogg om hur jävla jobbigt det är. Ni anar inte hur man ibland bara vill satsa på att bli en stammis på bergmansgatan eller någonting sånt. Bara för att kunna skita i allt. ALLLLLLLLLLLLLLT… Varför gör jag inte det då? Hmm, jag skulle nog starkt kunna påstå att droger aldrig kommer få flyta genom mitt blod…

Ibland känns det redan kastat bort sitt liv på så annat mycket skit så varför inte bara kasta bort det på något helt nytt? Radera ut allt som tidigare var en själv och bara bli av med sig själv för att sedan kunna få alla att glömma vem man har varit….

///(emo) robin